Thursday 30 September 2010

Anställningsintervju, s'il vous plait!

Idag fick jag ett samtal från en kvinna som bröt på franska. Hon hade tyckt om min ansökan till restaurangkedjan där hon var manager! Hurra! Så hon frågade om lite allmänna saker och undrade sen om jag ville komma på intervju lite senare under dagen. Det ville jag naturligtvis!
Restaurangen heter Le Pain Quotidien [luh paN koh-ti-dyaN], befann sig vid Oxford Circus och är en belgisk restaurangkedja. De har flera restauranger i fina och sprudlande stadsdelar i London, och sökte nu mer folk för att de expanderar. Till en början såg det ut som ett café, men Angelique som hon hette, var väldigt tydlig med att det var en restaurang, då de serverade både frukost, lunch och middag, så väl varmrätter som kallrätter. Det kändes jättebra faktiskt, och jag tror hon var väldigt nöjd! Imorgon ska jag åka på ett trial shift och prova på jobbet i några timmar. Det jobbet som jag sökt är som barista, alltså att ha hand om själva cafédelen i restaurangen. Det ska bli jättekul, för det var verkligen skitfint! Vill verkligen ha jobbet. Nu kör vi gubbar! Har övat mig på att säga namnet hela eftermiddagen och kvällen. Det är svårt faktiskt!

Idag har det verkligen varit en typisk Londondag. Regn. Hela dagen. Jag, Frida och Linn tröstade oss med en pint på baren innan vi åkte hem. Min cider smakade ingenting. Verkligen ingenting. Köp inte billig cider eller billig öl på puben i England. Det är smaklöst, precis som den billiga maten. Usch, är redan trött på maten. Jag menar, vem fan kom på Ham and Eggs? Några skivor värmd skinka, två stekta ägg och pommes frites! :O Fy fan! Saknar mammas ugnsbakade falukorv.

Nu ska jag gå och sova. Av nån anledning slutar det med att man stannar uppe alldeles för länge i ett hus med tio ungdomar mellan 18-25! Hur kan det komma sig?

Tuesday 28 September 2010

Jag kan klara av det!

Snabbkollen:


  • Vi har ett boende! Nästa vecka flyttar jag och Frida in i ett tvillingrum i Roehampton, sydvästra London. Vi delar lägenenhet med fyra andra, varav en baltisk, robust kvinna som inte talar ett ord engelska. Det ska bli kul! Lägenheten var fin, och dessutom var det riktigt billigt.
  • Idag åt jag en friterad munk med jordgubbsglasyr och regnbågsströssel vid Piccadilly Circus. Jag var mätt i två timmar efteråt.
  • Jag har fortfarande inget jobb. Jag börjar ana att Prada-gubben har svartlistat mig eller någonting efter intervjuen där. Av vilken anledning vet jag inte, men så måste det vara!
  • Det är sushirestauranger över allt. Idag var jag inne i en liten butik kallad Abokado, där de bl.a. serverade Shraps; wraps gjorda av sjögräsblad, fyllda med ris, fisk och avokado, packeterade i smarta förpackningar att ta med sig, på t.ex. tunnelbanan.
Igår gick allting emot mig. Det började med att jag skulle åka in till stan för att gå till ett Recruitment Center för en cafekedja. Mitt Oyster Card (tunnelbanekortet) hade gått ut dagen före, och således var jag tvungen att fylla på med en ny 7-dagarsperiod. Detta gjorde jag i automaten på Forest Gate Station, den tog emot mina 30 pund, sa att kortet var uppdaterat till och med den 3:e oktober, och önskade mig sen en trevlig resa. När jag sen kommer in till Liverpool Street så släpper inte svängdörrarna ut mig. En vakt scannar kortet med en maskin och säger att det inte alls är någon ny biljett på, utan att kortet hade gått ut dagen före. Jag blir tvungen att gå till informationen, fylla i en blankett för att jag ska få mina pengar tillbaka, för naturligtvis hade jag inte fått något kvitto på köpet. Tills vidare måste jag köpa en ny sjudagarsperiod. När jag sen kommer till tunnelbanestationen så funkar inte kortet då heller! Allt slutar med att jag måste gå tillbaka till informationen, stå i kö och sen köpa ett helt nytt Oyster Card för ytterligare tre pund. Tack, jag ville verkligen betala närmare 730 spänn sådär på ett bräde! Jag ska fanimej ha mina 30 pund tillbaka, annars borde den där maskinen på Forest Gate hamna i fängelse för rån.
När jag väl hade krånglat klart med tunnelbanekortet så åkte jag till mitt Recruitment center. När jag kommer fram så är det stängt. Hela resan var således helt meningslös!

Saker och ting går en aningen segt just nu. Avsaknaden av jobb stressar mig. Boven kallad Tvivel försöker infektera mitt sinne. Men jag går faktiskt inte bara och dräller, jag jobbar verkligen hårt! Och jag tänker inte ge mig än.


Finner stöd i den här sången från Herkules. Den är så fin :'-)

Puss!

Sunday 26 September 2010

Kan inte allt bara ordna sig?

Ett jobb, ett hem. Två väldigt avgörande saker i livet för att man ska kunna bygga en tillvaro. Ironiskt nog har jag inget av dem för tillfället.
Inget caféjobb, inget på Prada, inget annat på gång heller. Men jag hänger i! Ska göra mig iordning nu och åka in till stan och gå till ett Recruitment office för Café Nero, en kedja som har många caféer i hela London. Jag ska gå dit, ta dom i kragen och vråla "HIRE ME!" i deras ansikten. Då får jag nog jobb :)

Två veckor har gått nu och jag känner att jag så gärna vill hitta en rutin och en vardag snart. Jag kan liksom inte njuta av London för att jag bara går runt och nojar hela tiden, och det är tråkigt. Jag får nog bara inse att livet ibland måste kantas med lite tråkigheter för att man bättre ska kunna skilja på det som är tråkigt och det som är roligt. Och jag ville ju utsättas för en prövning, det var ju därför jag åkte! Vad gnäller jag för? Jag är nog fortfarande lite bortskämd. Att flytta hemifrån tar ju mer energi än vad jag trodde att det skulle göra. Men är det inte lite typiskt att man känner sig så odödlig? Som Stålmannen. Är nog lite naiv också. Lite bortskämd och naiv. Men jag lär mig, det är huvudsaken. Livet vore inte alls spännande om man kunde allting från början.

Thursday 23 September 2010

The great escape och intervjun


Livet i storstaden rullar på. Igår var jag för första gången på Harrods. Gick mest och skrattade för att allt var så löjligt dyrt. Gick in i ett jätteflashigt rum där de sålde pennor. Vem fan köper en penna för 150 pund? Det är liksom 1700 spänn. Även fast man fick med ett bläckhorn på köpet. Dock måste jag unna mig en glass där någon gång, även fast en kula kostar mer än en hel burk Ben 'n Jerrys.

Jag och Frida klarade oss från Hitler-tanten! I tisdags kväll åkte vi hem till henne, bar ner alla våra väskor i hallen och ropade sen på henne. Vi hade tänkt att säga att hon var ett vedervärdigt monster, men med rädsla för att bli dödade eller nåt, så sa vi att vi hade hittat vårt drömboende vid Victoria Station, och att det var därför vi flyttade. På vägen ut mötte vi den mörkhyade mannen som hon kvällen innan hade svurit så över. Han verkade vara världens mysigaste människa! Han sa att hon hade trakasserat honom ända sedan han flyttade in, och att vi var typ de åttonde personerna som flyttar ut på kort tid för att kärringen visar sig vara dum i huvet. Så på kvällen var vi tillbaka med all vår packning hos Julie och hennes vänner i Newham. Tack och lov!

Igår var jag även på anställningsintervju på Prada! Jag hade förberett mig lite och kollat in herrarnas vår- och sommarkollektion och såg att allt gick i grått, så jag hade en grå skjorta på mig för att vinna lite extrapoäng. Det gick helt okej måste jag säga, hade tänkt ut några bra saker som jag skulle säga, vilket jag gjorde, och det kändes bra. Dock så tragglade jag lite när jag skulle beskriva hur en bra säljassistent skulle vara.
Olle: "Eh... man ska fråga om kunden behöver hjälp, det är väl en ganska bra början..."
Mannen: "... anything else?"
Olle: "Eh..."
Sen så drog han ungefär fjorton exempel på vad en expedit på Prada bör tänka på. Jo, det blev ju väldigt uppenbart när han sa det, men hur ska jag kunna veta det? Jag har ingen erfarenhet av att jobba i butik. Men det visste han ju visserligen, eftersom han hade läst mitt CV och ändå ville träffa mig, så jag vet inte riktigt vad han hade förväntat sig. Men jag behöll mitt lugn och kände mig avslappnad och tyckte att jag gav ett stabilt intryck, och det klarar man väl sig långt på? Om det blir en andra intervju så ska de höra av sig innan imorgon, fredag.

Jag har fortfarande inte hört något från caféjobbet vilket jag tycker är ytterskt märkligt. Har tyvärr inte managerns nummer, så jag ska skicka ett mail till henne idag och vara vänlig men bestämd.

Snabba listan:
  • Inget jobb än så länge, möjligtvis på gång.
  • Inget nytt på boendefronten, kvar hos Julie.
  • London Fashion Week, och jag har inte sett en enda kändis.
  • "Love never dies" heter en ny musikal av Andrew Lloyd Webber, som är en uppföljare till Phantom of the Opera! Ska bli intressant att se.
  • Färdigmaten smakar ingenting.
  • Det är sensommarvärme. Igår var det sol och över 20 grader. Gick med uppkavlad skjorta hela dagen.
  • Regn idag.

Nu ska jag ta mig nåt att äta, sen ska jag kopiera CV:n och åka ner till stan och gå en ny runda och söka jobb. Kanske tar en kaffe på Old Compton Street också, det är klart den bästa gatan i London :) Puss och hej!

Jag och Julies kattunge "Surfer" :)

Tuesday 21 September 2010

"Olle wears Prada" och rasisttanter!

Igår var det måndag, och min första vecka i London var avklarad. Igår hittade Frida ett fint dubbelrum till oss, hos en till synes väldigt trevlig dam i 60-årsåldern, Danielle. Hon verkade lite ensam, och var således väldigt pratglad och blev nästan som en liten mormor till både mig och Frida. Hon bodde där i sin mammas gamla lägenhet, full med saker från golv till tak. När vi kom på kvällen med all vår packning var hon jättesöt och hade gjort smörgåsar till oss, och satt och pratade med oss i köket. Både jag och Frida tyckte att det kändes jättebra, tills vi kom in på ett ämne som gav oss båda en kalldusch. Danielle började prata om mannen som bodde en trappa ner, i källaren.
"Well... unfortunately, he is BLACK!"
Jag och Frida såg osäkert på varandra.
"Unfortunately, he is black!" sa hon och började skaka på hela kroppen och ruska på huvudet och ge ifrån sig ett "Uuuhuhuhuhuhu" i REN avsky. Därpå kallade hon mannen för både "dirty" och "filthy animal" och sa att alla de där svartingarna bara lever på bidrag. Att han var svart verkade vara det största problemet. Att han rökte Cannabis kom ungefär i tredje hand. Därefter gav hon oss ett leende och önskade oss en god natt.
Vi bara satt som förstummade! Vad fan skulle vi göra? Det som hade verkat så bra hade helt plötsligt vänt till något helt förskräckligt! Vi bor hos en jävla rasistkärring! Vem vet vad hon har för andra åsikter, om t.ex. andra religioner, härkomster eller sexuella läggningar...
Nu sitter jag på Fridas jobb och letar febrilt efter ett nytt boende. Vi stannar inte där en enda natt till. Punkt slut. Äckelkärring.

Idag fick jag ett telefonsamtal; imorgon ska jag på en till arbetsintervju! Hade nästan glömt bort att jag sökt jobbet förra veckan, men det gav visst resultat. Damer och herrar, jag ska på anställningsintervju på Prada! Sjukt va? Säljassistent på heltid. Måste råplugga ikväll så att jag kan låta lite sofistikerad imorgon. Kanske ska prata om Alexander McQueens bortgång, eller att Karl Lagerfeldt seriöst måste inse att han är gammal snart? Fast han är ju gammal med stil. Jag ska nog bli som honom när jag blir pensionär. Har inte fått besked om caféjobbet på Design Museum än, men jag tror att de hör av sig idag.

Nu ska jag ringa på ett rum. Har vi tur får vi det. Har vi ännu mer tur kanske det är en funtad människa som bor där.

Sunday 19 September 2010

Söndag i storstaden

Idag har jag provjobbat i caféet på The Design Museum! Det var kul, jag fick bre smörgåsar, ställa ut bord, lära mig espressomaskinen och servade faktiskt EN kund som ville köpa flaskvatten :) De som jobbade där var jätteavslappnade och trevliga, så det kändes askul! Nu får vi se vad som händer, chefen ska höra av sig antingen imorgon eller på tisdag. Håller tummarna. Caféet har utsikt över Themsen och Tower Bridge, så sämre kan man ju ha det.

Jag och Frida var och tittade på ett tvillingrum idag igen. Det var fint och låg väldigt bra till. De ska höra av sig imorgon om de vill hyra ut till oss, dock så tror jag inte det blir något för jag såg att de hade lagt ut annonsen igen ungefär en timma efter att vi hade varit där. Bastards! Men det kanske var för att vi var tveksamma till att bo där i minst fyra månader. Vi får se helt enkelt! Vi är kvar hos Julie nu anyway.

Idag har jag utforskat Primark (typ Londons Ullared) och strosat längs Oxford Street i hopp om att se någon kändis. Det är ju nämligen London Fashion Week nu, så det lär ju finnas någon shoppingsugen kändis här?
Imorgon ska jag nog åka in till stan och försöka fixa bankkonto och ett möte för att fixa National Insurance Number. Det är typ ett brittiskt personnummer. Ska jag klippa mig också? Såg ett ställe i Soho där de klipper för 7 pund. Helt okej kände jag.

Nu ska jag fortsätta spela Grand Theft Auto. Där kan man skriva in ett fusk så att man får 150000 dollar extra på kontot. Kan man inte göra så i verkliga livet också?

Saturday 18 September 2010

Jobb på gång!

Igår var jag på anställningsintervju och det gick väldigt bra! Jag ska provjobba i två timmar imorgon, och såvida jag inte skär av mig fingret eller petar ut någons öga så lär ju jobbet vara mitt! Så från och med imorgon kan jag jobba heltid i caféet på The Design Museum i London :D NICE!

Igår gjorde jag ett besök på bl.a. The National Gallery och förkovrade mig med lite konst. Det var väldigt intressant att se de tavlor som vi pratat om i Kultur- och idéhistorian i skolan, och visst kändes det lite storslaget att stå knappt en meter från en äkta Da Vinci. När jag ändå var igång och gjorde kulturella saker så tog jag en promenad från Trafalgar Square upp till British Museum, där både gamla grekiska statyer och egyptiska mumier fick sig ett besök.

På kvällen träffade jag Linn och tog en öl på Fridas pub. Sen tog vi en sväng i Londons nöjeskvarter runt Piccadilly Circus, innan vi var och en åkte hem till sig. Hemma var det fet fest och jag kom inte i säng förrän klockan sex imorse...

Idag ska jag sitta hela dagen och kolla boende boende boende! Om det är något jag saknar så är det att ha ett hem där man bara kan stänga dörren och pusta ut någon gång. Hemma hos Julie och de andra är det jättetrevligt, men trots allt så är man en gäst, och det vore skönt att slippa känna sig som det nu ett tag.

Kan inte fatta att jag satt hemma i Karlstad för en vecka sen. Känns surrealistiskt. Nu har jag jobb på gång i London. Tänk hur saker och ting kan ändra på sig, bara man vill :)

Friday 17 September 2010

Intervju bokad!

Imorse fick jag det första nappet! En dam ringde från ett café där jag hade sökt jobb och sa att hon tyckte om mitt ansökningsbrev och frågade om jag ville komma på intervju! Så imorgon klockan 12.00 ska jag infinna mig på plats och visa min bästa sida. Önska mig lycka till!

Idag har jag faktist tagit det ganska lugnt. För första dagen på länge så sov jag ut, vilket verkligen var på tiden. Det som nog tagit mest på krafterna är just stressen över att inte ha ett jobb och eget boende. Men idag har jag kunnat ta det lugnt i alla fall. Frida var på jobbet, så jag åkte upp till Camden Town och gick på marknaden där. Strosade runt i flera timmar, prutade ner en ny axelväska till mig själv och åt lite orientaliskt som jag avnjöt i solen längs ett långbord, med pallar gjorda av bakdelen på vespor. Sen tog jag tunnelbanan ner till city där jag hälsade på Frida på hennes nya jobb! Och dagen till ära tog jag min första engelska pint.

På kvällen åkte jag och Frida och tittade på ett rum! Det var ett tvillingrum, som låg ungefär 15 minuter med tunnelbana från centrum. Rummet var helt okej, men de andra som bodde i lägenheten var desto mindre okej. När vi kom luktade det rök i hela lägenheten. När vi gick upp i köket satt vissa i bara underkläderna och rökte och gav oss inte ens ett hej eller ett leende. Jag har inget emot att bo i ett råtthål, men jag vill ändå bo med människor som jag kan känna mig bekväm med. Det tyckte Frida också, så vi tackade nej och åkte därifrån. Vi får leta vidare ett tag till!

Nu är klockan för mycket igen. Jag ska gå och sova, så jag orkar upp imorgon och är klar i huvudet till intervjun. God natt!

Wednesday 15 September 2010

Audition, s'il vous plait!

Dagen idag har varit lång, ansträngande, rolig, tempofylld och svettig. Förutom att jag sökt mer jobb och lämnat in flera CV:n så har jag även varit på min audition. Here we go!

Klockan 10 imorse befann jag mig på Pineapple Dance Studios tillsammans med ungefär 110 andra lycksökande. Egentligen tog jag det inte jätteseriöst, så därför blev jag lite full i skratt när jag kom dit och såg att vissa dagen till ära hade dragit på sig jazzbyxor, jazz- eller balettskor och var sminkade, lismande och spretiga för att göra sig så uppmärksammade som möjligt. Jag tog det ganska lugnt, fyllde i ett papper och satte mig och tittade på allt folk, pratade med en kille som såg lite ensam ut, och bara gillade läget. Jag lämnade in mitt papper och fick en klisterlapp med ett nummer på som jag klistrade på tröjan. Sen fick jag på begäran blända av ett leende inför mannen bakom bordet som han på något sätt verkade bedöma.
Det första vi fick göra var en "character audition", där de skulle bedöma ens teatraliska utstrålning, så vi fick gestalta olika karaktärer till musik. Efter det gjorde de den första gallringen. Då hade vi gjort våra auditions i grupper om tio, vi fick rada upp oss och så viskade domarna med varandra och pekade på olika papper på bordet där numrena stod. Därefter ropade chefen upp en massa nummer. Jag var inte en av dem. Så var det med det. När han var klar sa han: "Those who were called; your audition ends here."
Så, jag hade gått vidare till andra rundan? Great! Domarna hade gallrat lite fler än hälften, så nu var vi ungefär 50 kvar. Det kändes kul, tills jag fick veta att vi nu skulle göra en dansaudition. Skulle JAG också vara med på den? Nog för att jag har dansat lite, men jag känner mig liksom inte som någon dansare direkt. En kille gick igenom en dans med oss med massa ben och armar hit och dit, och pas de bourrée och chassé och grand battement och pommes chateau och allt möjligt. Dom flesta kickade ass, och jag försökte hänga på så gott det gick och hålla leendet uppe.
Sen var det dags för andra gallringen. Domarna radade upp oss, viskade med varandra och samlade sen ihop en hög med papper. Chefen drog samma procedur igen; han ropade upp massa nummer och man fick svara om man blev uppropad. Jag blev inte uppropad. Jag tänkte att han förmodligen inte körde samma grej igen, utan att han den här gången ropade upp de som hade gått vidare, för jag hade ju trots allt sugit på min dansaudition. När han var färdig sa han dock samma sak igen: "Those of you who were called; your audition ends here."
Va? Hade jag gått vidare igen? Vi hade gallrats från 110 till ca 25 personer, och nu var allting över. Vi blev återigen indelade i små grupper och fick prata med chefen för det hela. De som hade utmärkt sig på sin dansaudition fick, förutom skådespelarjobbet, även ett dansjobb. Vissa fick ett kontrakt direkt; det var de som hade skrivit att de kunde börja omgående. Jag hade skrivit att jag kunde börja tidigast nästa år, i januari. Varför då? Jo, för om jag skulle få det jobbet skulle det innebära att jag skulle behöva flytta. Till Frankrike. Frankrike! Jag har ju precis flyttat till London, och då vill jag inte gärna flytta härifrån direkt. Därför tog chefen mitt CV och sa att han skulle höra av sig när ett kontrakt som passade mina villkor dök upp. Han sa att han sparar mitt CV upp till sex månader, sen får jag komma och söka igen på en ny audition. Jag fick hans kort och han bad mig att maila ifall jag skulle byta telefonnummer, adress eller dylikt. Så jag fick inget jobb idag, men har i alla fall behörighet till ett. Så om sex månader kanske jag jobbar i Frankrike. På Disneyland Paris! Tadaaa! Med vadå? Den huvudsakliga uppgiften är att gå runt i en kostym och leka med barnen, dansa i parader och medverka i små scenproduktioner. Och jag menar, två år som troll i Mariebergsskogen så ska väl några månader som Musse Pigg i Paris inte vara några problem? Och om det inte blir något jobb så var det i alla fall en väldigt kul erfarenhet. Men man vet ju aldrig...

På eftermiddagen idag har jag sökt fler jobb. Jag tog en sväng upp till Camden Town där jag pratade med managern på en skoaffär och lämnade mitt CV. Vidare for jag ner till Soho där jag sökte jobb på två kaféer och en glassbar. Hoppas verkligen att någon hör av sig!

Nu blir det snart sängen, för imorgon fortsätter jakten på jobb, och jag ska eventuellt åka och titta på ett tvillingrum till mig och Frida. Frida kan tyvärr inte följa med, för det lilla aset har fått jobb! Vissa går det fort för. Imorgon ska hon börja jobba på en restaurang som heter Shakespeare! Grattis :) Jag jobbar vidare med letandet...

Puss och kram!

Första dagen avklarad!

Idag ringde väckarklockan 08.00 sharp! Jag och Frida släpade oss ur sängarna med värkande leder i hela kroppen efter gårdagens kraftansträngning. Jo, det var faktiskt väldigt tungt att bära halva mitt gamla rum på axlarna. Idag har jag faktiskt träningsverk i muskler som jag inte ens visste att jag hade.
På morgonen visade vår nyfunna vän Marie oss vägen till Svenska Kyrkan och Svenska Ambassaden, där vi också gick in och bekantade oss. Efter det for jag och Frida vidare in mot City, där vi i desperat hunger köpte en äggsmörgås med majonnäs innan vi träffade vår kära vän Linn som flyttade till sin au pair-familj i London för en vecka sen. Efter massa snack om äckliga duvor på Piccadilly Circus, överklassfamiljer och snygga pappor lunchade vi på Pizza Hut, för att sedan ta itu med dagens viktigaste punk: Jobb!

Jag och Frida begav oss till Victoria Station där vi båda skaffade ett nytt, engelskt simkort. Så om någonting krisar och ni behöver nå mig så är det lättast på: 00447756068792. Tadaaa.
Efter det gick både jag och Frida till Pret Recruitment Office - ett kontor där man fyller i en intresseansökan om att jobba på Pret A Manger. Det är en matkedja som finns i stor skala i hela London som inriktar sig på bl.a. smörgåsar och sallader. Jag skrev ett smäktande uttalande om att jag tyckte att Pret var en fantastiskt frisk fläkt i snabbmatsindustrin och förtjänade att vidareutvecklas, och att jag ville vara med och göra det. Om jag någonsin ätit på Pret? Nej.

Vidare åkte jag upp till Oxford Circus och tog en svängom på Oxford Street, ner genom gator och gränder i Soho och vidare genom West End. Därefter mötte jag upp med Frida, och vi gick till Primark och köpte en varsin kudde. Då hade klockan blivit kvällen, jag insåg att jag inte gett ut ett enda CV under dagen, slog mig själv på fingrarna och förbannade London för att de fashionabla kvarteren trollbundit mig så och fått mig att glömma min viktiga uppgift. Som straff har jag suttit extra länge ikväll och sökt jobb, bl.a. på The Arch Hotel, en klubb i Mayfair, som säljassistent för Prada och Miu Miu och i kaféet på The Design Museum vid Themsen.

Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon ska jag upp tidigt igen, för klockan 10 ska jag på audition i city! Mjuka kläder rekommenderas. Vi får väl se vad det blir med det :)

God natt!

Tuesday 14 September 2010

Framme!

Svettig och äcklig, men hel och behållen!
Jag och Frida har nu kommit fram till London. Vi åkte 18.20 från Arlanda och anlände två timmar senare till Gatwick, där vi hämtade ut våra skittunga väskor. Därefter har vi tagit oss med tåg från Gatwick till Victoria Station i centrala London. Där köpte vi ett "Oyster Card" till London Underground och hoppade därefter på fel tunnelbana. Som tur var gick den åt rätt håll, så vi hoppade bara av och väntade på den rätta. Vi for vidare till Liverpool Street Station där vi tog National Express (sunkigt pendeltåg med fancy namn) till Forest Gate Station, där vi skulle gå av för att komma till Julie. Med ungefär 45 kilo bagage tog vi oss faktiskt fram till slut, men efter vad som kändes som en evighet, och resulterade i sjöblöta kläder och värk i rygg och armar och röda handflator. Nu sitter vi i Julies kök och pratar om allt mellan himmel och jord. Sammanlagt är vi 11 personer i lägenheten ikväll. Danskar, tyskar, holländare och svenskar finns bland nationaliteterna, och en liten kattunge som heter Surfer. I vårt rum är det tre andra "couchsurfers" som övernattar, precis som jag och Frida. Imorgon börjar jakten på jobb och boende.

Jag har nog inte riktigt fattat att jag är här än. Men det är jag. Svettig och äcklig, men här är jag.

Monday 13 September 2010

Hej då Sverige!

Nu är det ungefär en halvtimma kvar innan Frida kommer och hämtar mig. Känns konstigt att det blir sista gången på länge som jag ska låsa dörren hemma på Herrhagen. Idag har jag varit uppe med tuppen, packat, packat om, glömt saker, packat ner dom också, glömt fler saker och således packat ner dom också. Jag har sagt hej då till min mamma, till mina syskon Emma och Jon och till min kudde.

18.20 lyfter vi och åker mot något främmande och spännande. Jag har nog inte förstått det riktigt än. Ikväll sover vi hos Julie i Newham, och imorgon börjar jakten på jobb och boende. Jag uppdaterar eventuellt ikväll, annars imorgon.

En tid har sitt slut, en annan börjar. Hej då hemma. Hej då Karlstad. Hej då Sverige. Hej då alla. På ett tag :)

Friday 10 September 2010

The final countdown

Vad är det för likhet mellan de tre små grisarna och antalet dagar som Olle fortfarande bor i Sverige? Jo, just antalet tre. Jag minns när jag blev nojig över att det bara var tre månader kvar innan jag skulle åka. Nu går mitt flyg på måndag. Det är liksom lika kort tid dit som när man brukar säga till sina klasskompisar på fredag eftermiddag att "vi ses på måndag". Och alla måndagar när man träffar sina klasskompisar igen så känns det som om man träffade dem igår, snarare än i fredags... Förstår ni? Jag kommer sitta på Arlanda i ett litet kick!

De senaste veckorna har praktiskt taget varit helt upp och ner. Det har hänt massa påfrestande saker, och samtidigt så kanske allt förstoras upp på grund av den ångest jag faktiskt känner över att flytta. Alltså, jag har inte ångest över att flytta till London; det ska bli jättekul! Det som är jobbigt är att flytta från tryggheten här hemma. Bort från tillvaron som jag byggt här. Ibland känner jag att jag faktiskt vill stanna kvar lite till, men när jag väl ser mig om så märker jag att det inte är som vanligt här längre. Folk flyttar, splittras, växer ifrån varandra och tappar kontakten. Det har liksom redan börjat, och därför känner jag att jag MÅSTE flytta nu, om jag någonsin ska göra det, även fast det är lite läskigt.

Vad har jag framför mig nu då, än så länge?
Jag och Frida anländer i London på måndag kväll. Därefter tar vi oss in till stan, varifrån vi tar ett tåg ut till en dansk tjej som heter Julie. Varken jag eller Frida har träffat människan förut, men hon verkar väldigt trevlig. Jag kom i kontakt med henne genom en sida som heter couchsurfing.org där man kan söka tillfällig sovplats. Dessa vänliga själar tar alltså emot folk helt gratis om de har en soffa över. Jag och Frida ska bo hos Julie i några nätter tills vi har hittat ett eget boende, och jag hoppas det går bra. Vi vill naturligtvis kunna lita på henne och resten som bor i lägenheten, men vi kommer säkerligen vara på vår vakt i början och inte lämna värdesaker obevakade. Man kan aldrig vara nog försiktig. Men det känns ändå väldigt skönt att ha någonstans att ta vägen de första dagarna, och det är ju väldigt vänligt av henne att ta emot folk bara sådär. Det tackar vi för!
På tisdag ska vi väl försöka fixa så mycket som möjligt. En sak jag ganska snabbt ska ta itu med är att fixa ett engelskt simkort till mobilen. Därefter blir det att söka jobb som en galning! Har printat ut typ tusen CV:n som jag ska strö omkring mig, och ska först och främst sikta in mig på caféer, butiker och matställen, så får vi se vem som ger vika för min strålande karisma först... ;)

Och vet ni? Jag ska på audition på onsdag för ett jobb! Det ska bli väldigt spännande, men jag ska göra det mest som en kul grej. Audition för vad? Nej, det säger jag inte än :) Mer info om det när jag väl varit där och fått besked...

Nu ska jag ge mig ner till Forex och köpa pund. Igår köpte jag reseadapter, grenuttag och en ny dator! Tidigare i veckan köpte jag en väska. Imorgon ska jag börja packa. På söndag blir det middag med familjen. På måndag åker jag.