Allt ordnar sig!

Klockan är tio i fem och jag sitter hemma på rummet. Ska försöka ta tag i tvätt och städning idag, det ser ut som Pearl Harbor här hemma. "Ordning och reda, pengar på fredag" som man brukar säga, om man jobbar som städare och får betalt varje vecka på fredagar. Nu gör ju inte jag det, så mitt talesätt borde ju lyda "Ordning och yoghurt, pengar på måndag", fast det låter ju inte lika festligt.

Igår var jag på Svenska Ambassaden och fixade ett provisoriskt pass, vilket var högst nödvändigt i och med att jag har flygbiljetter hem nästa vecka. Så på onsdag den 3:e flaxar jag över till Sverige och flaxar tillbaka till London på måndag den 8:e! Så jag får några dagar hemma. Landar i Stockholm och åker nog tilll Karlstad på torsdag eftermiddag/kväll, sen har jag några dagar hemma och då vill jag träffa ALLA, hur nu det ska gå till! Men det ordnar vi. Allt ordnar sig, vilket jag har fått bekräftat nu på senare dar! Tack så mycket till hela min familj som har stöttat mig med bidrag och hjälp till passet, försäkringar och levernet, ni är guld allihop!

Haha, jag har så intressanta lägenhetskamrater. Alla pratar något språk jag inte förstår, och en kille som heter Ali är trevlig men lite mysko. Ena stunden kan han sitta i soffan en hel kväll och stirra på sin dator utan att säga någonting, för att i nästa stund vara helt upp i taket och bjuda på mat och te. Igår satt jag i köket, och plötsligt utbrister han:
"YOU WANT PILLOW?" Han pratar alltid väldigt högt.
Jag: "Eh... pillow?"
Ali: "Yeah yeah, pillow!"
Jag: "A pillow?"
Ali: "Pillow..."
Jag: "If I want, like... a pillow?" Och använde mina händer som kudde för att visa vad jag menade.
Ali: "NO NO - RICE!" Sen går han till spisen och dänger upp en slev med risotto på en tallrik.
Haha, ja shit, det är inte lätt. Efter lite research på bl.a. Wikipedia så har jag kommit fram till att han måste ha sagt "Pilaf" som är ett turkiskt namn på en östländsk risotto av något slag. En annan gång kom han ner i köket när jag satt och åt knäckebröd och Kalles randiga som jag köpt på Ikea.
"Is that... breakfast?" sa han och pekade på brödet och kaviaren.
"Yeah..." sa jag, varpå han tittar på mackan i några sekunder med halvöppen mun, skrattar till och skakar på huvudet och lämnar rummet. Haha, ja han är minsann en turkisk krydda i tillvaron.

Nu ska jag försöka få igång dammsugaren, och sen slänga in en maskin tvätt i vår tvättmaskin som låter som Katla när den centrifugerar. Hej svejs!

Bestulen mitt framför näsan

Jahapp, då vände lyckan för en stund. Någon på nattbussen igår tyckte att det var en bra idé att rota lite i min väska efter saker.
Jag och Frida var påväg hem från Newham, efter ett försök att parta lite. Dock var vi så trötta att vi bestämde oss för att åka hem. Således tog vi nattbussen mot Tottenham Court Road. Vi satte oss i ett fyrasäte, jag slängde upp benen på sätet mitt emot och minns att jag ställde min påse med dricka på sätet och sen lutade väskan mot påsen så att flaskorna inte skulle välta. Därefter somnade både jag och Frida, och när jag vaknade stod väskan på sätet bredvid, vänd åt andra hållet. "Skumt" tänkte jag, öppnade väskan, letade ett tag och insåg att mitt USB-minne var borta. Som tur var hade jag inget på det som jag inte har på min externa hårddisk, men efter en stunds mer letande upptäcker jag också att mitt pass är borta! Mitt jävla pass, min enda ID-handling. Jag blir så ofattbart trött. Så idag ringde jag hem och mamma ringde polisen och spärrade passet, och på måndag måste jag gå till svenska ambassaden och skaffa ett tillfälligt pass som kostar en halv förmögenhet, i och med att jag ska åka hem om en och en halv vecka. Jag bara ORKAR INTE! Nu ska jag åka in till stan till West End Police Station och anmäla det här. Jävla piss, jag blir så jävla sur.

Ser skymten av en vardag

Nu har det minsann gått lite mer än en vecka på nya jobbet. Och vet ni vad? Jag trivs verkligen! Visst, jag måste gå upp klockan 05 varje morgon, vilket kan vara smått tröttsamt då och då, men det är verkligen ett kul och utmanande jobb. Nu har jag jobbat i en vecka på Waterloo, och igår och idag har jag gjort mina första dagar själv vid frukostståndet. Jag kanske slänger upp lite bilder snart också. Har faktiskt inte haft igång min kamera någonting, men nu har jag köpt uppladdningsbara superbatterier, så nu blir det ändring på det. Premiärfotade faktiskt lite i söndags i St James Park på alla fåglar där, när jag var på promenad med Linn och Frida. Pelikaner är verkligen huuuuuuge!
Igår jobbade jag extra i köket på Moma. Jag skulle göra s.k. "samples"; små plastpåsar innehållande flyer, liten burk med youghurt och sked. Kocken visade hur jag skulle göra, tittade på när jag gjorde min första, varpå hon sa: "Fast... du får nog göra lite fortare, för vi ska göra 1000 stycken idag." Fem timmar senare var jag klar. Det var kuuuuul...

Okej, nu vet ni allt om mitt jobb, men vad GÖR jag i London egentligen? Gör jag nåt skoj? Lever allt upp till de förväntningarna jag hade? Har jag sett och gjort något coolt?

1. London lever inte upp till de förväntningarna jag hade. Och det kanske är det som är nackdelen när man går och skapar sig förväntningar i ett helt år. Men med det inte sagt att London är något dåligt. Jag har verkligen varit med om en resa som har satt mig på ett prov som jag absolut inte var beredd på. Men jag har varit tvungen att lösa det, och DET har verkligen utvecklat mig. Så på ett sätt kan jag släppa alla de glorifierade bilder jag hade av London och ta det för vad det egentligen är. På ett sätt är det faktiskt mer spännande så.
2. Jag har inte varit med om några mirakelupplevelser. Jag har sett Big Ben, Picadilly Circus och Trafalgar Square säkert tio gånger nu, och skäms lite när jag kommer på mig själv med att gå och undra vad jag ska göra nu då? Men nu när saker och ting börjar rulla på så kan jag släppa stressen och börja njuta av det riktiga London, som så många andra har blivit förälskade i. Och det ser jag fram emot!
3. Jag hatar fortfarande matkulturen, om man nu ens kan kalla det så. På det planet har inget förändrats, och kommer inte att förändras. Allting är gult, brunt och grått. Friterat, korv och stuvning. Och lite ärtor om man har tur.

Hörni, det ser faktiskt ut som att jag tar och pallrar mig hem om två veckor! V.44 har jag bett om ledigt torsdag och fredag, vilket betyder att både Stockholm och Karlstad kan få sig ett besök. Mer om det lite senare! Nu ska jag äta upp det sista av min grymma bönsallad, och sen blir det sängen. Ska ju upp och sälja havre-yoghurt imorgon igen. Haha, jag gillar mitt liv :)

I'm a Moma-boy!

Så, jag har nu gjort mina två första dagar på Moma, företaget där jag jobbar. För er som missat så är det ett företag som jobbar i små stånd på de stora tågstationerna i London om mornarna, och de säljer god, nyttig, fettsnål och närproducerad frukost som är snabb att ta med sig, till skillnad från alla bagels, munkar, muffins och friterade substitut man annars köper med sig i den här stan. Det skulle inte förvåna mig om den här regeringen röstar igenom ett förslag om att man ska fritera hela stan. Doppa hela London i en superfritös som de byggt av skattebetalarnas pengar. Pengar som de, enligt mig, borde lägga på att modernisera det här landet. Vad är grejen med polisernas hattar liksom? Det ser liksom urlöjligt ut.
I alla fall! Det har gått väldigt bra hittills på jobbet! Den här veckan jobbar jag tillsammans med en jättetrevlig och rolig engelsk tjej som heter Ella på Waterloo Station, så jag får fasas in i rutinerna innan jag kör igång själv. För oftast står man själv vid stånden, då de inte är så stora. Det är ett roligt jobb, man får träffa väldigt mycket människor varje morgon, både nya kunder och återkommande, så vissa blir man tjenis med. Det har känts väldigt bra hittills, även fast det kan vara lite segt att släpa sig ur sängen klockan fem varje morgon, men det är det som sagt värt när man får hela eftermiddagarna och helgerna lediga. Så jag är asnöjd!

I söndags var jag och Linn ute och gick i en park nära vårt bostadsområde. Det var mysigt! Det var massor med lövträd, järnek och klätterrankor överallt, och solen sken på oss. Fick lite Harry Potter eller Sagan om ringen-vibbar hela tiden, det låg något sagolikt över det hela. I mitten av parken hittade vi ett litet café där vi tog en glass den varma dagen i ära. För första gången så kände jag mig helt avslappnad i kroppen, och det var så skönt. Äntligen är den panikartade jakten på jobb och boende över, och jag kan för första gången njuta av London!

Nu har jag kommit in i den fasen att jag är lite sugen på att hitta på saker här. Utforska en annan sida av London, för än så länge så känner jag mig ganska turistig. Insåg nu efter ett litet sök på Google att vi missat Last Night of the Proms! Jag trodde det skulle vara någon gång nu i oktober/november, men det visade sig att det var redan den 11:e september, och då hade vi inte ens kommit hit. Synd, hade verkligen varit häftigt att se!
Det är ju tur att London har lite mer att erbjuda än bara ett stort evenemang om året :) Imorgon spelar Guns n' Roses på O2 Arena. Fram till jul hinner även Mary J Blige, Linkin Park, Andrea Bocelli, Robyn, Gorillaz, Paolo Nutini, Goo Goo Dolls, Lykke Li, Imogen Heap, Paramore, Lisa Ekdahl (!), Cliff Richard, Rufus Wainwright, Michael Bolton, Jimmy Eat World, Owl City, Motörhead, Adam Lambert, 30 Seconds To Mars, My Chemical Romance, Tom Jones, Meat Loaf, Amy MacDonald, Jose Carreras, Volbeat, Status Quo, Bullet For My Valentine, Kesha, Kings of Leon, Sum 41, Alice Cooper, Scissor Sisters och Shakira besöka stan. Och den 16:e och 17:e December kommer Lady Gaga! :D Så jag kommer nog inte bli sysslolös :) Fattig, most likely, men inte sysslolös :)

Har fått jobb!

YAY!

På måndag är det dags. Jag gör min första arbetsdag i London!
Var på anställningsintervju idag för ett litet företag som heter Moma som säljer frukost "on the go", på tågstationer och andra ställen där folk har bråttom till t.ex. jobbet. Det visade sig att det var en svensk tjej som skulle intervjua mig, så det kändes väldigt kul och avslappnande! Det visade sig också att hon kom från Örebro, och hade bott sex år i Lindesberg, som ligger bara några mil från mitt barndomshem. Hon hade även en bekant som gått på samma skola som jag i Karlstad. Hur liten är inte världen? Vi hade i alla fall en väldigt kul intervju, och det slutade med att jag senare på dagen fick jobbet! GÖTT! Jag har ett jobb! Yaaaaaaay! Ni som vill veta mer kan gå in på: http://www.momafoods.co.uk/

För att kompensera dagens glädje så tror jag att jag åkt på en förkylning. Frida är krasslig, och jag tror bestämt att den lilla flickan har smittat mig. Men i helgen åker hon hem till Sverige en sväng, så jag får kura mig ikväll och imorgon. På söndag ska jag och Linn eventuellt ta en heldag och gå på muséer, och även ta en skogspromenad i Richmond Park! Det blir mys att utforska området där jag bor. För er som är intresserade så är min nya adress:

94 Ibsley Gardens
Roehampton
SW15 4JW
London, England

Idag har det varit sjukt varmt. Gick i Green Park och tog av mig både jacka och tröja, och ändå var det sådär varmt så man ryser för att det blir för varmt med alla kläderna. I helgen säger väderleksrapporterna på BBC att det ska bli strålande sol och 20 grader varmt. Det tackar man ju inte nej till.

Idag är en bra dag. Nu kanske det vänder. Ska bara få pengarna att räcka till innan första lönen...

Puss!

Nyinflyttad!

Sitter på mitt nya rum i Roehampton i London. Lite stökigt för tillfället, såhär innan man har klurat ut var man ska ha alla saker. Utsikten är däremot fin. I närheten finns några bostadshus, sen breder sig Londons största park Richmond Park ut sig. Den är så stor att det till och med bor hjortar i den. Så jag sitter och tittar ut över lummiga vidder nästan så långt ögat når. Andra djur som springer i närheten av lägenheten är både rävar och ekorrar. Tydligen så ligger det en golfklubb i närheten också. Rummet är bra, okej storlek för mig och Frida eftersom vi delar. Lägenheten är väldigt fin om man går efter standarden i London. Priset är bäst.

Utsikt :)

Imorgon ska jag på anställningsintervju! Den fjärde i ordningen. Den här gången känns det väldigt bra! Har hittat ett deltidsjobb på ca 20/25 timmar i veckan som faktiskt är väldigt välbetalt om man jämför med andra jobb i London på samma nivå. Det är en liten firma som säljer frukost på de stora tågstationerna i centrala London, perfekt för folk som är påväg till jobbet, så arbetstiderna är mellan 6 till 10.30 på morgonen, måndag till fredag. Det blir att gå upp i ottan varje dag i så fall, men det är det lätt värt om man får både eftermiddagar och helger lediga! Skulle passa mig perfekt. Då kan man både hitta på andra saker, åka hem till Sverige på helger, och till och med bolla ett annat deltidsjobb på eftermiddagar :) Håller tummarna!

Idag har jag varit hemma och fixat med rummet och tvättat för första gången på tre och en halv vecka. Det blev således mycket tvätt, och jag har använt hela tvättstället på nedervåningen, soffan, trappräcket, garderobsdörrarna, byrålådorna och gardinstången i mitt rum som torkställ. Ska försöka hitta en bra och billig mataffär här i närheten också, för jag vill ha riktig mat! Ska försöka bli lite ambitiös när det gäller maten. Om det är nåt jag saknar så är det svensk mat! Jag skulle till och med bli glad över lite sprödbakad fisk med kokt potatis och remouladsås som vi alltid fick i skolan liksom. Då är det illa.

Förresten, jag läser alltid alla kommentarer jag får, och blir alltid väldigt glad över era positiva ord, anekdoter och tips! :) Så ni skriver inte i onödan!

Puss på er alla!

My life is wicked!

London har gett mig en fet bitchslap. Stora Olle trodde att han utan problem skulle erövra världen efter gymnasiet, och att London nästan bönade efter honom. Har väl under de här tre veckorna som jag varit här fått en liten aha-upplevelse. Det tar verkligen energi att lämna något för någonting alldeles nytt. Jag ville så gärna lämna Karlstad och Sverige och min rutin där hemma, men nu såhär i efterhand inser jag hur mycket jag uppskattade just den rutinen. Jag har liksom tagit hela min tillvaro för givet, och det har jag inte insett förrän nu, när nästan hela tillvaron faktiskt är borta. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, som man brukar säga.

Enough with the emo-talk.
Ni undrar kanske hur det gick med den belgiska restaurangen, vars namn man stukade tungan när man försökte uttala? Jo, jag var på mitt lilla trial shift, de tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig, och jag fick till och med ett "Välkommen hit!". Under de tre timmar jag jobbade där frågade jag emellertid de andra som jobbade där om arbetsförhållanden, tider och skift och dylikt. Killen som guidade mig under dagen sa att jag inte skulle förvänta mig några lediga helger. Han hade jobbat där i fem månader och haft EN ledig söndag under hela den här tiden. Detta påpekade jag och påminde om att jag hade sagt att jag gärna kunde jobba helger, men inte VARJE helg, i och med att jag emellanåt vill åka hem och träffa nära och kära. Det är liksom mina enda conditions känner jag. Jag fick ett halvt snäsigt svar tillbaka att "man minsann inte kunde ge alla anställda ledigt varje helg, i och med att omsättningen nästan fördubblas då". Nej, det var ju inte riktigt det jag sa heller. Så dagen efter fick jag ett mail där de sa att de nog tyvärr inte levde upp till mina förväntningar. Nähä? Är inte det upp till mig i slutändan? Idioter. Så detta betyder bara en sak: JOBBLETANDET FORTSÄTTER!

Sen i lördags har Philip varit här och det har varit underbart! I ett läge där man känner sig liten, otrygg och obetydlig är det skönt med en speciell axel att luta sig mot. Vi har haft superbra dagar med lite shopping och sevärdheter, och ikväll satte jag stressen åt sidan och vi gick iväg och såg Wicked - en musikal som går här i London. Det friskade upp humöret, särskilt eftersom salongen var halvtom, och att vi således smög ner och satte oss 13 rader ner från platserna vi köpt. Hehehehe :) Imorgon blir det att träffa Linn, shoppa och så kanske unna sig en klippning. Sen åker Philip hem. Det blir jobbigt, men man får uthärda.

Så gott folk, jag är inte död än. Jag längtar förvisso hem en del, men än tänker jag inte ge upp.

Wicked