Drömjobbet är mitt!

"Hi, I'm calling from All Saints Westbourne Grove (Notting Hill). How are you today?"

"I'm fine thanks, how are you?"

"Well, not too bad thank you. Look, I'm calling you to offer you the position as a full time sales assistant in our store, and I'm wondering if you could come in for an introduction tomorrow?"

Intervjun igår gick bra, vilket resulterade i bästa tänkbara telefonsamtal idag.

YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAY! Jag har fått ett awesome jobb!

Nu blir det Notting Hill för hela slanten. Jag kommer alltså jobba för den helhippa, toktrendiga, finfina, kalaskuliga, busballa, brittiska klädkedjan ALLSAINTS i deras butik på legendariska Portobello Road. Jag kan inte bett om ett bättre jobb. Tack gode Dumbledore (jag ska försöka sluta säga Herre Gud och istället säga Herre Dumbledore i och med att han är den riktigte Guden i mitt liv som jag hyser den största respekt för). The game is ON!

Drömintervju imorgon!

Ska på intervju på AllSaints i Notting Hill imorgon! <3

Är ju inne på min tredje vecka här i London och har nu börjat söka lite alla möjliga jobb. Jag tillät mig att vara lite kräsen i början, but it's London baby - the competition is hard! Har gått till en del caféer, glasserior, teatrar och till och med sökt ett jobb som kontrollant över svenska översättningar i tv-spel (!). Som om mina ögon behövde bli mer fyrkantiga liksom. Men idag tog jag med Sara och Linnea till det underbara Notting Hill och Portobello Road, för att eventuellt hitta något där. Inne på AllSaints övertalade Sara och Linnea mig att gå fram och fråga om de sökte personal. Tur det.

Några timmar senare:

*Ring-a-ling*
"Olle speaking!"
"This is James from AllSaints..."

You can figure out the rest.
Önska mig lycka till!

Helgen, anställningsintervju, min tvilling och Lambrini

Andra helgen har passerat och jag har bland annat hunnit med att gå på anställningsintervju på The Tea House. Min tunga kändes som en valross i munnen för jag snubblade på orden och sa "öh" typ fem miljarder gånger, men jag gav väl ändå ett stabilt intryck i slutändan, tror jag. De skulle höra av sig nu i veckan. Tills dess fortsätter jag leta efter jobb, boende och meningen med livet.

I fredags kalasade jag och Linnea till det med en flaska Lambrini och satte oss i Hyde Park i solnedgången. Eller rättare sagt, vi letade efter en affär som sålde Lambrini och när vi väl gjort vårt ärende hade solen gått ner och vi började frysa ganska snart. Lambrini är ett väldigt underskattat, sötsliskigt mousserande vin till den ringa penningen av £1,40, och dricks friskt av alla studenter, den lågavlönade arbetarklassen, uteliggare och de andra i samhällets bottenskikt, samt mig och Linnea. Vi är inte någon av dessa kategorier i och med att vi varken studerar, arbetar eller sover utomhus.

__________________________________________________________________________________

Lördagen bjöd på vackert väder och vi tog oss själva och den lokala bekantskapen Christofer i kragen och utnyttjade solens strålar, bland annat i Soho Square där vi avnjöt en fantastisk lunch (keso och banan) och sedan vid Themsens strömmande, bruna, lågt pH-värdiga vatten där vi avnjöt en tidig middag (Coca-Cola, chips och lösgodis).

__________________________________________________________________________________

Vyer från London

 Shrek gjord av Jelly Beans

 Covent Garden

__________________________________________________________________________________

Jag tittade förresten på det svenska programmet Sol, Fest & Oroliga föräldrar (vilket för övrigt var fullkomlig slöseri med tid) och upptäckte att jag har en Brat-tvilling på Lidingö vid namn Christoffer.

__________________________________________________________________________________

En ny vecka har tågat in i våra liv. Den här veckan förändras allt, jag känner det! 

Veckans dikt v.38

Oh, du gastkramande Gwen Stefani
Som en förkyld babiani
Grön, nyböjd banani
Vid våra bekännelsers polyper
Karl-Bertil Taube vi stryper
Darrande docka i blåbärens framtid
Jag skänker dig fläsk ikväll
Var snäll
Du vet du är lurvig som gårdagens blad
Var glad.

Olle + modell + Coca-Cola = sant

Blev ju påhoppad på ett cafe för någon vecka sen av två människor som castade personer till en reklam för Coca-Cola som ska användas under OS 2012. I förrgår ringde de upp mig, hade väl halvt om halvt glömt bort det för att de ännu inte ringt, men under fredagen hörde de av sig. Så nu på fredag ska jag åka till en photoshoot i östra London och posa för Coca-Cola... Galet! Skulle tydligen vara en bild med massa människor, så London kommer ju inte vara tapetserat med mitt face direkt, men det ska bli skitkul! Och £90 tjänar jag på det, det gillar vi allra mest. Undrar om man får typ en årsförbrukning av Coca-Cola också? Eller ett välbetalt heltidsjobb och en sjua med kök i centrala London? Kan ju försöka förhandla lite.

Kan bli frisör om jag vill (!?)

Har varit på anställningsintervju på Cobella i Kensington, ett day spa och frisörsalong beläget på Kensington High Street och i Selfridges på Oxford Street. Har aldrig varit på en intervju som gått så bra, där jag så öppenhjärtligt berättat om mig själv och vad jag vill och varför jag flyttade till London, så det kändes skitkul, tror verkligen att min personlighet sken igenom. Managern som jag hade intervjun med berättade att det var ett hårt yrke att ge sig in i och att det oftast tar flera år att bli en bra frisör, men att jag hade en jättebra personlighet och attityd för jobbet. Helt galet - jag kan bli frisör om jag vill. "I'd be happy to put you on the team." sa hon. Men här kommer nackdelarna.

• Jobbet är 42 timmar i veckan, fyra dagars assistentjobb i salongen och en dags träning i veckan. Detta skulle ge mig en lön av £650 i månaden, innan skatt, vilket är waaaay below min budget.
• Minimumkontraktet ligger på 12 månader, efter en tre månaders trialperiod. 

Efter skatt skulle jag få ut ca 550 pund i månaden, vilket inte räcker till hyra, räkningar, mat och nöjen på långa vägar. I och med att det är ett heltidsjobb kan jag heller inte skaffa ett extrajobb. Sen vet jag inte om jag vill vara kvar här om 12 månader. Jag skulle få helgen på mig att fundera, men jag tror det kommer sluta med att jag tackar nej. Det kommer tyvärr inte bli hållbart. Jävligt synd, för det vore hur kul som helst att få en sån utbildning, och jobba i en sån atmosfär.

Imorgon ska jag iväg på anställningsintervju på The Tea House, vilket känns skönt att jag har kvar. Kanhända att jag blir teförsäljare istället :)

Ännu en intervju inbokad!

Vet ni vad jag tror? Jag tror att min vän Sara Unde bringar lycka. Så fort hon nuddade engelsk mark började min mobil vibrera som den inte gjort på flera veckor. Idag fick jag ett telefonsamtal till, om en heltidstjänst på en helmysig teaffär i Covent Garden. Om jag inte får jobbet på frisörsalongen imorgon ska jag dit på lördag på en intervju. Det går bra nu, kompis det går bra nu! Snart rullar livet igång.

Intervju på fredag!

Idag återuppstod äntligen min telefon och min mage från de döda. Magen höll sig lugn och lät mig kliva upp i god tid att göra mig i ordning, åka till Putney och skriva ut lite CV:n, för att sen åka in till Victoria för att möta Sara som flyttat hit idag. Telefonen ringde när jag strosade runt utanför Victoria Apollo Theatre och dreglade över Wicked. Tappade andan ett tag när jag såg att det var ett nummer jag inte kände igen. En chic dam i andra änden hälsade vänligt på mig, and believe it baby - jag ska på min första anställningsintervju. På fredag ska jag till en classy frisörsalong i Kensington, på anställningsintervju! Tjänsten är som assistant/trainee och jag fattar fortfarande ingenting. Men att ha ett jobb i den industrin, nånstans där jag kan vara kreativ - vore ju perfekt. Håll tummarna åt mig nu!

Käkade en macka (smör och cheddar - cheddar är mäkta populär här) i St James's Park innan Sara landade på Victoria Station. Resten av dagen hjälpte jag henne att komma i ordning på hostelet där hon ska bo ett tag. 

Okej, men idag har jag fått lite uppskattning, det kändes bra, det behöver vi människor för att överleva. På tal om överleva så har jag överlevt på dietshake och smörgås, banan, keso och vatten. Anna Skipper skulle begå självmord. Jag funderar på att köpa lite ägg för att få i mig lite protein, de har billiga på Iceland - 12 st för £1.

 

 Välkommen Sara!

Veckans dikt v.37

Oh, du gurglande Gustav
Stappla med en skidstav
Med ett finslipat gap
är ett riktigt kap
Herr Nils Olsson, sa prästen
I lamm som skimrar i månljus tand
Oh, päckel, ta min hand

Jobbsök och magont

Igår började en ny vecka, och det var dags för nya tag i jobbsökandet. Igår hade både jag, Joakim och Linnea något gemensamt - vi fick alla tre ett telefonsamtal från okänt nummer. Joakim missade sitt, Linneas var från Starbucks, och mitt var från ett recruitment företag för flera olika klädkedjor i London. De ville bara skicka mig till deras center där jag skulle fylla i ytterligare en application form, men jag hade redan gjort det tidigare i veckan. Linnea fick erbjudande att provjobba på Starbucks, vilket hon gjorde idag, och vi väntar alla med spänning på hur det gick.

Igår tog jag mig i kragen och delade ut lite CV:n, bland annat till en chokladaffär och en teaffär. Tyvärr har jag fortfarande inte fått någon respons på mitt jobbsökande, vilket antingen tyder på att jag bör ändra min approach eller att jag söker i fel sektor. Men det jag måste göra är att bara ligga på och kötta kötta KÖTTA! Det är tröttsamt och tar energi, men det är kanske meningen att jag ska få en lite större utmaning den här gången? Så tror jag att det är.

Idag jobbar jag hemifrån, för jag blev dålig i magen igårkväll, och har haft magknip under natten och dagen. Förmodligen något jag ätit. Livet och magen blev lite gladare när jag var inne på Iceland förut och såg en gigantisk Coca-Colaflaska le mot mig. 3 liter. Tack! 

Beyoncé & Brick Lane

Första helgen i Lovelydon har då passerat, och tämligen odramatiskt så. Igår gick jag och träffade Beyoncé en snabbis (eller ja, vi trodde det, för att i själva verket träffa hennes skyltdockekopior - hon har nämligen lanserat en klädkollektion vid namn House of Dereon) på Selfridges. Typ stort varuhus. Cheap Monday har även öppnat nytt där, vilket var trevligt att se på.

Tidigare på dagen sökte jag ett jobb på en dansk cafékedja som för tillfället öppnar nytt i London. De var, till min förtjusning, väldigt positiva och verkade intresserade, så jag hoppas de hör av sig nu när den nya veckan tar fart. Då blir det till att göra smoothies. Efter veckans jobbsökande och den frånvarande responsen på denna så konstaterar vi här på redaktionen att vi starkt ogillar den ekonomiska krisen i hela världen.

Idag bestämde vi oss för att ta en dag ledigt, så vi åkte till det populära Brick Lane i östra London, en marknadsgata full med vintage, mat och krimskrams. Den soliga eftermiddagen avnjöts i St James's Park, där vi spekulerade kring livets mening och att duvor är så äckliga, och att vi ogillar tanter som matar dem och bidrar till deras fortsatta livskraft.

Jag ger ju en ganska utförlig bild om var jag håller hus om dagarna, men för er som undrar var jag håller till om nätterna kan jag tala om att jag crashar hos en förträfflig ny bekantskap vid namn Isra, och hennes lilla busfrö Zacharias. Hennes soffa är utomordentligt skön, och jag vet inte hur jag ska kunna tacka nog.

Imorgon startar en ny vecka, och på onsdag får vi tillskott av min vän Sara som packar sitt pick och pack och flyttar hit till The Smoke. Välkommen! Om bara några veckor är vi fulltaliga. Det ska bli spännande.

Gotta get down on Friday...

Fjärde dagen i London, och helgen är här. Fredagen grydde molnig men klarnade upp ungefär samtidigt som jag klev utanför dörren med jacka och sjal, så jag blev sådär mysigt flåsig och svettig lagom tills jag skulle vara representabel för dagens jobbsökande. Idag (eller ja, rent tekniskt sett blir det igår, eftersom klockan för tillfället är över tolv) har jag erövrat Covent Garden där jag hittat två ställen där de faktiskt annonserat. Imorgon ska jag ta med mig mina eminenta CV:n och eventuellt avlägga ett besök. Jag ska även kika in på en juicebar som jag har hört ska vara rätt så frän. Frän är förresten väldigt fult att skriva.

Idag har solen lyst och värmt upp den brittiska huvudstaden till härlig sensommarvärme. Fin start på London Fashion Week som startade igår. Imorgon ska Vivienne Westwood ha modevisning, och jag vill ha en invite, tack. Har idag spenderat dagen med att flänga runt. Har avlagt en visit på ett recruitment centre för flera klädkedjor i London, samt utforskat Kensington och Knightsbridge. Vi har även tärt rejält på Caffe Neros stolar de senaste dagarna, i och med att cafekedjan erbjuder gratis internet. Det gillar vi, på redaktionen.

Första helgen är nu i antågande och jag har faktiskt inga stora planer. Ska väl försöka spara på de pennys jag har i så stor utsträckning som möjligt. Responsen på både mina, Joakim och Linneas arbetsansökningar har varit sämre det här året faktiskt. Men det handlar liksom inte om att det inte finns jobb, vi kanske bara haft otur. Funderar på att skita i allt, resa iväg och köpa en liten lokal i Andorra och starta en butik som säljer förstklassiga goseöron i latex. Jag tror faktiskt att mitt liv då skulle vara komplett.

Keso, Wimbledon och Vivienne Westwood

Jag går för tillfället på högvarv. Jag vet inte hur många annonser jag svarat på och hur många CV:n jag skickat ut. Ännu har jag inte hört ett pip i telefonen, och får i korta stunder panikångest och tror att ingen tycker om mig. Men kanske det är fel taktik att mest svara på annonser? Idag har jag faktiskt försökt vara ambitiös och gått till ställen och delat ut CV:n. Ett av dessa ställen är på Vivienne Westwood. Av det lilla jag känner till om designers så är nog hon min favorit. Hon är så skönt wacky och det skulle passa mig bättre än något tråkigt och sterilt.

Idag dissade jag dietpulvret och kalasade faktiskt till det med en burk keso med gräslök och en ciabatta till lunch. Dessutom hade Sainsbury's extrapris på kakor. Fem stora white chocolate chip cookies för 50 pence. Hatkärlek till Sainsbury's på den. Allt detta nedsköljt med friskt gott vatten.

Har idag gjort mitt första besök i Wimbledon Village. Var påväg till Wimbledon köpcenter för att besöka H&M där som idag annonserat ut ett expeditjobb på heltid. Det vore ju nåt också! Efter en timmas resa fick jag veta att de bara tar emot ansökan online - FAIL! Så jag ansökte, online, lite senare. Nu håller jag tummarna så de nästan går av!

Senare på kvällen avrundade jag, Joakim och Linnea med säsongens första pint. Här på redaktionen väljer vi Kronenbourg 1664.

Vyer från London

Castad för Cola!

Onsdag är det idag, och boende- och jobbsökandet fortskrider. Har ännu inte fått nån respons på de ansökningsbrev jag skickat, men det vore ju tråkigt att ge upp för det. Skrev igår ut några CV:n och ska gå ner till Soho till ett Cupcake-bageri och en chokladaffär, där jag såg att de sökte folk. Undrar verkligen om jag borde jobba med sötsaker? Nog för att det kan va sött med lite mulliga kinder, men allvarligt... Får tänka över det där. Igår efter att Joakim och Linnea räddat mig ur mitt fängelse åkte vi till Camden och premiäråt thaimat för säsongen. Extra billigt efter klockan 18.

På tal om att jobba med sötsaker så blev jag, Joakim och Linnea alldeles nyss upptäckta av två personer som var ute på jakt efter modeller till en av Coca Colas reklamkampanjer under OS 2012. Vi fick ta snapshots och ge ut våra namn och nummer. Jobbet är fredag den 30:e, och skulle generera £90 ner i fickan. Jo tack. Så vi får väl se om de slår en pling till veckan, det vore ju coolt.

Coca-Colomaner

Idag var det audition för Disneyland Paris, och jag var inte där. Jag insåg i morse att jag verkligen vill vara i London med mina vänner i höst, så jag bestämde mig för att inte gå.

Igår skulle jag köpa något smidigt som man kan ta med sig och äta till lunch inne i stan (så man slipper köpa lunch ute varje dag). Det skulle vara någonting som är lätt att forsla och som man inte behöver värma. SMÖRGÅS tänker man ju då. En trippelmacka med ost och ett äpple låter väl inte fel? Nej precis. Vet ni vad Olle köper? Dietpulver. Chokladmilkshakepulver att blanda med mjölk. Måltidsersättning för viktminskning. Insåg mitt misstag på tunnelbanan hem, och började skratta. Ska köpa lite annat imorgon.

Inlåst!

Går upp klockan åtta, för att liksom komma upp ur sängen men samtidigt inte behöva krocka med resten av människorna i lägenheten som ska till jobbet. David drar till jobbet, de andra människorna i lägenheten är kvar, jag är nästan färdig, fixar det sista, packar väskan och kommer ut ur rummet. Lägenheten är tyst. Alla har gått. Dörren är låst.
Vadå då? tänker ni. Jo förstår ni: I England är det väldigt vanligt att man är dum i huvudet. En av dessa personer var tyvärr låssmed, och undrade en gång i tiden varför det bara ska vara ett nyckelhål på dörrens utsida. Kan man inte sätta ett på insidan också, så att man måste ha en nyckel för att även kunna komma ut? Han tyckte i alla fall så, och de resterande dumhuvudena i England tyckte väl att det var en bra idé och förslaget gick igenom. Oturligt nog för mig denna morgon var att en av dessa dörrar sitter i lägenheten jag för tillfället huserar i, och eftersom jag är gäst har jag ingen nyckel. Det betyder att jag är inlåst - totalt jävla fast. Kul start på "äventyret". Det är dessutom tre meter ner till marken och det finns ingen brandstege. Om det skulle börja brinna skulle jag alltså dö. Smart, britterna.

Jag har ägnat dagen åt att ögna alla engelska annonssidor och har i alla fall fått iväg en del arbetsansökningar, så tiden har inte varit helt bortkastad. Dessutom har jag fått en timmas övning på min dyrkningsteknik med en säkerhetsnål. Sitter för tillfället och dricker citronvatten och väntar på att Linnea och Joakim ska komma med Davids nyckel och rädda mig, som den jungfru i nöd jag känner mig som. Tur att jag har dem!

Landat!

Skrev för en vecka sen om hur jag trodde att den här dagen skulle se ut. Kan väl konstatera att det har varit i stort sett som jag förutspått; jag har kånkat på väskor, rest hela dagen, haft lock för öronen och en pirrande känsla i magen. Alla remmar har hållt och värken i ryggen har lyst med sin frånvaro. Det satt inga gråtande barn i framsätet på flygplanet, dock en gubbe som nästan krossade mina knäskålar när han aggresivt och sadistiskt fällde ner sin stol på dom. Killen bredvid mig luktade svett också. Jag fick inget kaffe i knät, men dock märkte jag att jag har fått kaffe på baksidan av tröjan, vilket förblir oförklarligt. Men i det stora hela är jag hel och behållen, och sitter nu på Davids lilla rum i Kilburn, redo att ta tag i mitt äventyr. Vi ses imorgon, världen!

Stockholmsbus och Londonnerver

Har nu avverkat en helg i Stockholm med både gamla och nya bekantskaper, och vill väl påstå att staden har visat sig med sin godaste sida. Soligt och varmt har det till och med varit nästan konstant. Klippte mig vid Karlaplan i fredags och tog tillfället i akt och besökte STDH (Stockholms Dramatiska Högskola) som låg ett stenkast därifrån. Dreglade lite, gick in i lobbyn och tog en flyer och gick sen därifrån. Har ju faktiskt bestämt mig sedan en tid tillbaka att jag tänker söka dit till våren, så i helgen fick jag i alla fall ett smakprov av den nya, ganska sterila, fasaden. I lördags piffade vi till oss och tog oss ut i Stockholms nattliv där vi träffade både b-kändisar och botoxtjejer. Söndagen var på grund av lördagen bortkastad, men det var det värt. Kan konstatera att det varit en bra helg, rätt och slätt.

Idag är det måndag, och jag sitter för tillfället på Coffehouse by George på T-Centralen. Har suttit här i två timmar och lär väl bli kvar i två timmar till, haha. Ögnar annonser, skriver ansökningsbrev och försöker förstå att jag är i London ikväll. Såg min Facebook-status från det här datumet förra året. "Flyttar till London imorgon" stod det. Herre Gud, vad mycket det är som har hänt på ett år, om jag tänker efter. Det känns som en annan människa flyttade till London för ett år sen. Inte trodde jag att jag skulle göra detsamma precis ett år senare igen. Vill citera en mening ur refrängen på den värsta låten jag vet: "Vad ska're bli av mej?". Haha, ja jag vet faktiskt inte svaret på den frågan. Men jag bryr mig inte för tillfället :)

Hör av mig en annan gång, i ett annat land.

Veckans dikt v.36

Oh, du kladdiga kokos
Höllöböllöpillifillijokos
Dasshålet, här är jag
Nu ska tänder blottas
Kandelabermiddag, flott va?

Stockholm on fire!

Stockholm tog emot mig med öppna armar, soligt väder och ett sprudlande liv. Att jag åker till London i övermorgon (!) är liksom inte viktigt för tillfället. Igår var igår och imorgon är imorgon, men ikväll är bara ikväll och ingen kväll kommer bli som denna. Jag kan tala om för alla att ikväll är jag och Emeli on fire. Vi ses på Zipper, vi ses i dimman!

Hej då Karlstad!

Lämnar Karlstad om drygt två timmar och nu är det ingen återvändo. Gå du din gilla gång så går jag min. Har något framför mig som jag tror blir bra, hoppas du tror detsamma.

Jag förstår inte varför jag är nervös; jag har ju redan gjort det här en gång.

Stockholm i antågande

Om precis en vecka ligger jag nog halvdöd på en madrass hemma hos David i Kilburn, London, efter en lång dags resande, kånkande av väskor, remmar som går sönder, barn som gråter i sätet framför, värk i rygg, kaffe i knät, lock för öronen, urladdad mp3 och en pirrande känsla i magen. Men innan dess ska jag ju avverka en helg i Stockholm hos Emeli, vilket kommer bli kul. Lugnet innan stormen. Om vi nu kommer ta det så lugnt, vill säga. Jag har faktiskt aldrig varit ute i Stockholm så det ska vi nog hinna med, samt diverse fikor hit och dit. På fredag ska jag klippa mig (om det fanns en röd knapp med texten EMERGENCY i ens liv så har jag nu dunkat den i botten - jag fick nämligen raseriutbrott på mitt hår för några veckor sen och tyckte att det var en bra idé att klippa mig själv framför badrumsspegeln, vilket det inte var, därav emergencyn - vill helst inte se ut som en bakfull Elisabet Höglund när jag ska på anställningsintervju i London).

Inte långt kvar nu. Det ska bli otroligt skönt att få komma igång med någonting. Jag har typ sittsår, och min datorstol här hemma vrålar "PLEEEEASE, STOP IT! I CAN'T TAKE ANYMOOOOORE!" i ren utmattning. Jag är redo, skulle man kunna säga.

Redo kille

Dissa London för Paris?

När jag åkte till London för ett år sen så gick jag, dagen efter ankomst, på en audition för Disneyland Paris som de anordnade på en dansstudio i centrala London. För några dagar sen upptäckte jag att de ska ha en audition igen, på samma ställe, dagen efter att jag kommer även i år. Det kanske är ett tecken? I så fall blir det min tredje audition för Disneyland. De första två gick ju väldigt bra, jag tog mig igenom och fick lämna mitt CV båda gångerna, men något kontrakt dök dessvärre aldrig upp. Då var jag väl heller inte riktigt redo att flytta till Paris. Frågan är om jag är det nu istället? 

London eller Paris? Båda lockar.
Anyway, jag tänker gå dit och pröva lyckan, sen får vi se vilka beslut som behöver fattas.

Veckans dikt v.35

Oh, du vulgäraste vintervik
Bäst att hålla utkik
Nej
Hallå
Gnagande spindel i håret på Tor
Bebis blivit stor.